thestoryaboutyou

Det är ju helt otroligt! Att när man känner sig på topp, så ska man alltid träffa den person som kan bryta ner en till botten av den djupaste, djupaste vattenpölen! Jag träffade mitt välnämnda ex idag, påväg hem från en kompis. Det första jag ser är hans hår, som inte går att missa, sen facet, kläderna... Tankarna snurrade i huvudet som en jäkla karusell.. "Skulle jag kunna hinna gömma mig? I buskarna kanske?! men cykeln då.... FAN" Så mötte jag honom och två av hans polare, vi hälsa, en enkel kram, prata lite, sen var han tvungen att gå till tåget för att åka iväg på någonting som jag inte orkar bry mig om helt enkelt. Efteråt så kändes det sjukt bra! Jag stod på mig, log som om jag mådde sjukt bra, skrattade osvosvosv. Sen kom jag hem, satte mig här, RÅKADE gå in på hans twitter istället för en annans... Han hade inte skrivit någonting om mig, om ni trodde det. Men att se honom må "bra" typ, det är jobbigt. Nog för jag vet att han inte mår "bra", pga anledningar som han endast har berättat för mig en gång i tiden. MEN IALLAFALL.

MEN MEN, mitt lov har precis börjat, inget plugg, underbara vänner, härlig framtiden, allt är ljust! Så varför ska jag känna mig nere för? ;)



En favorit i repris.

Hej alla läsare!
Tänkte bara skriva lite allmänt då jag är så sjukt trött på killar! Dom ska alltid förstöra allt! Man är liksom på sjukt bra humör så bah PANG så säger han något och allt blir till ett helvete!? Jag är en sådan perosn som inte blir sur för så mycket utan tar det mesta med en klackspark men vissa saker kan man inte ta!
Typ som att alltid komma i skymundan av ens pojkväns sport som han satsar på sååå mycket. Men vadå satsar han inte på mig eller? Man känner sig inte bra då!
Sen har killar en tendens att ALLTID komma på bortförklaringar, byta ämne och bara allmänt försöka slingra sig ut allt man säger!
Jag menar, när man gillar en kille så låter man ju honom komma närmare sitt hjärta alltmer, och om han sen ska behandla en som skit ibland så går man sönder, lite i taget. Vi har tidigare skrivit att man sk prata om allt hela tiden oc det måste man!! Men ska jag vara ärlig så måste jag säga att jag är mer en sån som när det händer ngt så slutar jag svara på sms, slår bort när han ringer och lyssnar på HÖG musik. Typ Dead By April, Green Day och liknande. Kopplar bort ALLT!
Dock kanske jag inte ska rekomendera detta sättet då prata på en gång är MYCKET bättre! Men jag har alltid varit en sån som klarat mig själv, flytta hemifrån när jag var 15 och planerar inte på att flytta hem. Har alltid gjort det JAG velat, inte som mina föräldrar sagt att jag ska göra.

Detta blev inte ett vettigt inlägg alls men.. ja ;) här kommer en BRA låts låttext!
(Dead By April - Within my heart)

Känner att vi ligger lite efter med lite tips och hjälp, så här kommer det!

OM DU OCH DIN VÄN GILLAR SAMMA KILLE

Ni båda två kanske är upp över öronen förälskade i pojken! Ni kanske är bästavänner, har känt varandra hela livet, eller liknande. Sen får ni upp ögonen för en och samma kille. BANG. Vad gör man då?

Det viktigaste av allt, om någon av er då blir tillsammans med honom. Räkna inte med att eran kompis kommer vara dig lika nära som innan. Hon kanske är sårad innerst inne, även fast hon säger annat. Så om Ni tycker att eran vänskap är viktigare, kom över killen båda två. För eran skull.

När det gäller pojkvänner: Du träffar en kille, ni börjar snacka, ni blir tillsammans. Låt inte vännerna komma i andra hand! Prioritera inte killen först alla gånger! För tänk om du och din boy gör slut, vem har du då du kan vända dig till? Killar kan komma och gå, medans vänner stannar hela vägen. Det är okej i början av förhållandet, att låta paret vara lite mer med varandra än med vännerna, men låt det inte vara så hela tiden. Vännerna kommer då låta dig vara, vill du verkligen det? Någonting att fundera på.

 S&J

Känslan där man står mitt emellan sina val. Borde jag göra det eller inte? Vill jag? Skulle jag klara av det? Det kanske förekommer grupptryck, eller så är man där, helt ensam, och inte förstår vad som händer? Man kanske överväger, att om jag nu, t.ex. svarar ja, vad skulle hända därefter? Lite eftermiddagstankar om allt mellan jord och himmel en fin söndag som idag.

Hej! Och förlåt! för att vi är så sjukt dåliga på att uppdatera!! S har sjukt mycket plugg å sånt just nu å jag, jag har mycket med skolan, träningarna å allt vad jag håller på med. MEN vi ska försöka bättra oss lite. Sen vill jag påminna om att det går hur bra som helst att mejla oss om ni har några frågor, och det går lika bra att kommentera i bloggen såklart!
Nu har ju våren kommit med storm! Å med vår så kommer alla vårkänslor.
Ha en superbra dag idag alla!
// S&J

Det är ett event på min skola för allmänheten om några dagar... Och jag är 95% säker på att mitt välnämnda ex kommer dyka upp... Det är en musikal, och han har som sagt väldigt många vänner... Jag kommer även gå på den, men jag är livrädd. Jag hatar att hamna i dom där hålen då allt känns mer eller mindre förjävligt. Jag menar, jag tänker inte så mycket på honom numera, inte alls lika mycket som alla andra gånger innan. Men ändå, vad fan ska jag göra? Om jag träffar honom nu om några dagar, kommer vi ens prata med varandra då? Det har vi alltid gjort förut, gett varandra en kram osvosvosv.... MEN nu har jag ingen aning! Jag är bara rädd för att se honom...

Hej! Just nu så har jag å min pojkvän en ganska jobbigt tid. Eller asså jobbig å jobbig, men det blir helt enkelt helt fel ganska ofta. Nån blir sur på nån, vi pratar inte med varann, nån skickar sms fast vi kanske sitter bredvid varann å sen börjar vi prata å ja.
Har blivit så sjukt jobbigt bara, å den senaste veckar har det blivit så typ 3 ggr. Ingen av oss tycker om det å vi vet var vi står i vårat förhållande men ändå så blir det så!! Vi har våra tankar om vad det handlar om. Dels kan det va att vi sov hos varandra hela veckan nå va med varandra hela dagarna i skolan, och dels så kan det va att jag har så sjukt mkt just nu med vårdcentrals besök, blodprov, sjukhusbesök å allt så jag är så rädd och nervös hela tiden så varje liten liten grej blir sjukt stor i mina ögon och jag blir sur, och han har super mycket med hans sport så det är jättemycket som händer för oss båda. 
Vi har självklart pratat om det och kommit fram till en lösning. Att veckan som kommer så ska vi inte sova hos varanda utan bara ses i skolan. För dels så känner jag att jag vill vara lite själv nu när jag måste till sjukhus å så, tänka igenom allt å så. Samt att då får vi en liten "paus" från varandra =)
Vi hoppas att det ska funka annars får vi lösa det på nått annat sätt!
Så mitt råd till ALLA som har nåt problem i sitt förhållande, PRATA!! Det är den bästa lösningen på allt!!! :D

// S&J

Jag och J har kommit på en jättebra lösning, ifall ni inte vill dela med er av era upplevelser här på bloggen så kan ni nu maila oss! [email protected] . Så ni är välkomna att skicka mail till oss där, så kan vi hjälpa er så mycket vi kan därifrån! Vi kommer då inte lägga upp era berättelser här. Vi kommer fortsätta att hålla bloggen igång, men kom gärna med tips! Så vi inte tjatar om samma sak om och om igen... Ha en bra helg!

S & J


Så Lovisa, skicka ett mail till oss. Din kommentar försvann med din adress.

Tjoooosan! Va sjuuukt länge sen jag (J) skrev här! Men det är för att jag inte kommit på något att skriva. Men jag har funderat på en sak! Jo, asså vissa personer som varit tillsammans med massor av killar/tjejer, glämmer man bara sina ex eller hänger dom med en? Jag menar är det inte jobbigt att ha varit ihop med 10 pers?
Jag har tex varit tillsammans med 2 personer, eller en när jag va 14 å sen min nuvarande pojkvän. Även fast jag bara va tillsammans med min första i ca 1 månad så tänker jag på honom när jag ser vissa saker, hör vissa låtar eller ser vissa filmer, Är det även så för dom som har varit ihop med jättemånga?
Detta är något att diskutera! Om någon vill göra det med mig ;)

Nä men ha det superbra alla! Kommentera MASSOR!!!

Ps. Imorn äre sista dagen på sportlovet.......

// S&J

Hej igen Lovisa!

Så fort jag läste din kommentar så visste jag precis vad du menade! Att falla för sitt ex, alla de förvirrande hjärtan, kramen till din kompis...

Fast du ska veta att på sättet du skriver till oss, så tycker jag det låter som han känner samma sak för dig som du för han! Är det lite spänt mellan er två? På ett bra sätt alltså? Det kan vara därför ni inte riktigt vågar prata med varandra? Man brukar oftast känna om det är någonting som "kretsar i luften", det behöver inte synas så mycket, men man kan känna det. Det kan vara allt från små till stora detaljer! Sättet han kollar på dig eller pratar med dig. Han kanske beter sig annorlunda mot dig än mot alla andra? Sådana detaljer! 
 
När du berättade om att han kan gå fram till din kompis och krama henne rakt framför dina ögon så såg jag två alternativ framför mig...

1. Han vill se din reaktion - att killen man gillar går och kramar en annan tjej rakt framför ögonen på en brukar kunna avslöja en hel del. Jag tycker dock inte att den metoden är så speciellt schysst... Jag skulle kunna gissa att du kände dig mer eller mindre som ett frågetecken då det hände? Det skulle jag göra i alla fall, det kanske gjorde lite ont till och med?  

2. Vänskapskram - mitt ex kramade mer eller mindre alla. Har har en väldigt stor vänskapslista, och jag kan inte säga att jag tog det så bra varje gång... Framförallt inte efter vi gjorde slut! Men om du tror att det här alternativet känns mest sannolikt, så tänk då att vi tjejer måste låta sina killar ha tjejkompisar! Så som dom måste låta oss ha killkompisar!

Tror du han är för blyg för att komma fram och krama dig?

Att han svarar på dina "<3" betyder i alla fall att han tycker om dig på ett eller annat sätt enligt mig. Om han inte skulle tyckt om dig så hade han väl inte skrivit det själv lite då och då, eller hur? Men fortsätt att skicka hjärtan! Om du smsar med honom lite oftare än du brukar, om du skriver lite fler "<3" än i vanliga fall så tror jag han fattar! Och då ser du ju om han besvarar det du känner! 
    Så, där har du en bra början! Sms/chatt är en perfekt början. Sedan kommer ni tillslut till "prat-stadiet" så småningom. Det känns ju lite dumt om ni smsar massor men säger knappt "hej" till varandra i skolan? Ett enkelt "hej" är perfekt. Jag känner att jag ger dig massor med funderingar, och att jag inte har några direkta svar. Men det är ju faktiskt Du som vet bäst om det hela.   
Jag känner igen den där "blygheten" du pratade om, men tro mig, den går över! Om inte han vågar, så visa vart skåpet ska stå! Gå fram till honom själv i sådana fall! Det är ju ditt ex, vilket betyder att ni känner varandra ganska bra, eller hur? 

Men som sagt, jag tror att han fortfarande gillar dig, men att han är för blyg för att visa det. Ni står i ungefär samma situation skulle jag tro! Du är inte säker på om han fortfarande tycker om dig på samma sätt längre heller! Men det finns ju sätt att ta reda på det! Vilket jag tycker du ska göra! Hör av dig gärna om det uppkommer problem på vägen! Vi finns här och vi hjälper dig gärna! 

Ha' det bra så länge! 
S & J    

http://www.youtube.com/watch?v=L_M5Bo1pc1k

Hej där!
Okej, jag vet att jag har tagit upp mitt ex nästan för ofta... Jag har berättat allt från saknaden till att jag inte tänker på honom alls... Som ni vet, så är hans och min relation väldigt komplicerad. Vi har försökt fått ihop det nu, tre gånger! Men varje gång så kommer det alltid någonting i vägen... Saker som gör att man inte kan "hata" varandra. Det var faktiskt för några veckor sedan som allt startade igen! Vi snackade bara först, lite för mycket än vanligt... Vi träffades några dagar senare (skolevenemang), and BANG. Då föll jag igen, och jag misstänkte att han kände samma sak... Men man är ju såklart inte säker... Så jag tog tag i det och träffade honom igen, bara han och jag, några dagar senare. Jag älskar verkligen att prata med honom, han är en jättehärlig och lättsam människa som jag har massor med minnen med. När vi kom in på ämnet "oss", så fick jag reda på det. Han hade inte kommit över mig heller. Så då kom frågan upp igen "vad händer nu?". Självklart så hoppas jag enda in i själen att det ska funka den här gången! Men nej... Vi pratade och pratade... Men det gick inte... Förut har det ju alltid varit facebook konversationer när det kom till sånt här - väldigt moget, jag vet, men det var enklare att få fram orden då osv osv osv... - Men den här gången var ändå den värsta någonsin... Att ta upp det face to face efter all denna tid! Att se honom plåga fram orden att det inte kommer funka, att se honom så ledsen... Jag var själv grymt ledsen och väldigt tystlåten, fick inte fram orden.

Så alla ni där ute som upplever samma sitationen som mig just nu, det kommer gå över. Men det känns lättare sagt än gjort... Man vill fortfarande se hans leende när han kollar på en, hans blick överhuvudtaget! Minnena gör mig galen, det enda jag vill göra är att låsa in mig på mitt rum. Gömma mig. Önska att tiden med honom var ett ett minne blott. Men nej, så enkelt är det inte tyvärr.

Det var dessutom väldigt dåligt väder. Jag har brunt, vanligt hår. Men efteråt så var det mer som molnen på himlen. En enda stor tova, ungefär. Och jag är inte den människan som brukar klaga på att håret ligger fel!

Jag hade tänkt skriva detta för nål vecka sen men känner att nu är jag inte lika arg så bättre att jag skriver det nu!
Jag vet det finns massor av människor som har vänner som sviker och sånna som man vet att "händer det ngt kommer han/hon inte att finnas för mig".
Min kompis, som jag klickade hur bra som helst med i ettan på gymnasiet klarar jag inte av hur nu. Hon ifrågasätter ALLT jag gör, säger att jag är för mycket med min pojkvän, att jag pluggar för mycket hon klagar verkligen på allt!! Vi pratar inte med varandra i skolan vilket jag tycker är skönt.
Att förlora en vän tror jag är ganska vanligt, men då åter igen, ska man vända sig till dom ÄKTA vännerna!
Och sen, gör det DU vill inte det nån säger åt dig att göra. Lita på det du tycker!