thestoryaboutyou

Svar till Elin!
Jag har läst din kommentar 100 gånger känns det som. Jag vet även hur det känns :/ Min kompis (S) borde egentligen skriva ett svar till dig då hon går igenom ngefär samma sak nu som du gör. Men jag ska göra mitt bästa :)
Men som sagt, jag har också blivit dumpad av en kille och jag vet, man mår inte bra alls efteråt. Dock så har jag inte sett honom sen den dagen vilket har varit till en stor fördel. Men jag kan än i dag inte höra vissa låtar, se vissa saker eller vara på vissa ställen för då mår jag dåligt igen. Så jag förstår att det är jättesvårt att komma över honom när du ser honom så ofta. Och det du sa om att han ser oberörd ut, det tror jag vekrligen inte! Killar visar inte känslor sådär, så han kan ha det lika jobbigt som du!! Du måste jobba på att komma över honom. Det finns en kille för ALLA! Och jag lovar att du kommer hitta den rätta någon dag. vet ju inte hur gammal du är men antar átt du inte är jättegammal så du har ju hela livet framför dig! :)
jag vet också att när ens kompisar säger att man ska tänka på annat och altt sånt, det funkar inte. Detta är en process som kommer ta ett tag, men tillslut kommer du att vara back on track igen. Sen så är det ju hur bra som helst att prata med någon. Så man kan ventilera och få ut alla känslor. Det kan även vara bra att bara gråta ut! Och bara så att du vet så är du inte ensam om att känns som du gör. Finns hur mpnga som hellst!
Jag vet inte om detta kommer hjälpa just dig men är det något mer så är det självklart att du bara behöver skriva en kommentar så hjälper vi dig direkt :) Jag önskar dig all lycka till!

S&J

Söndagsångesten får mig vilja gå och lägga mig. Idag har jag haft världens söndagsångest! Jag har pluggat halva dagen, alltid lika roligt... Suttit vid datan andra halvan... Väldigt händelserik dag måste jag säga! Hade en rejäl humörsvängning förut dessutom, var så arg att jag grät. Fast jag vet inte riktigt varför jag var arg heller, mycket som kretsar i huvudet bara... Jag vill ha dig som jag hade förut. Hatar detta. Varför ska det vara så svårt att bara släppa taget? Som jag sagt förut så går ju allting väldigt upp och ner såklart. Men anledningen till att jag tar upp det hela tiden är dels att Ni därute ska veta att det blir bättre! Sen är det skönt att skriva av sig lite här också. Kan vi spola tillbaka tiden till Maj? snälla.

S & J

Alla säger alltid att man ska följa sitt hjärta. Men jag fattar inte hur man bara ska kunna låta hjärtat bestämma över hjärnan! I mitt fall är det omöjligt... Jag kan inte låta hjärtat bestämma :/ tänkte fråga er bloggläsare! Följer ni alltid hjärtat? Eller är ni som mig? För jag mår dåligt när jag måste låta hjärtat bestämma ibland :/ hjälp tack!!
S&J

Okej, känner att det är lite brist på tips och hjälp just nu. Vi har pratat väldigt mycket om killar, kärlek, kompisar, utseenden, m.m. Om du vill ha råd, kommentera gärna! Så vi inte känner att vi drar upp samma saker hela tiden.

Men ja, livet rullar på. Lite trögt vissa stunder dock. Förvirrande, chockartande meddelanden. Skola. Humöret pendlar upp och ner. Men vad vore livet utan trubbel? Jag fortsätter lyssna en hel del på Melissa Horn. Skitbra till brustna hjärtan. Lev livet och ta det som det kommer!

S & J

En riktigt bra låt! Jag har aldrig riktigt gillat den sortens musik förut, men så hörde jag den där låten!
Jag saknar dig mindre och mindre - Melissa Horn
Jättefin! Akustiskt och härligt.

If you ask me how I'm doin I would say I'm doin just fine
I would lie and say that you're not on my mind
But I go out and I sit down at a table set for two
and finally I'm forced to face the truth
No matter what they say, I'm not over you
Not over you


Låtar får en också att må bättre. Låtar som påminner en om vad man går igenom just nu är bäst.
Jag är en typisk person som brukar lyssna på lite deppiga låtar om jag känner mig nere.
Lyricsen som jag nu la upp är från låten:
Not over you - Gavin DeGraw
Den lyssnade jag jättemycket på första veckan efter jag och mitt ex hade gjort slut.
Men nu är det mycket bättre, jag lyckades såklart träffa på honom häromdan förresten.
Men det gick finemang! Jättehärligt!
Hoppas ni har en bra helg!
Vi funderar lite på att ha någon frågestund snart, men vi behöver nog mer besökare för att det ska bli av.
Så känner ni någon som kanske skulle behöva den hjälp vi försöker ge er?
Tipsa vidare våran blogg!

S & J

Ni hör era kompisar prata om sina pojkvänner, vilka killar dom är på G med... Och där sitter du, som varken haft ett strul eller pojkvän. Jag känner folk som nästan blir desperata för att dom inte har haft någon pojkvän än! Vilket ni inte får bli! Du tjänar ingenting på att ta första bästa killen du möter för att du känner dig ensam! Det är varken schysst mot honom eller mot dig! Jag brukade kunna känna ungefär så för nåt år sedan, att jag aldrig har haft ett riktigt förhållande, knappt ens pussat någon på riktigt. Det var nästan så att jag blev desperat av den anledningen! Men vet du va? Killar kommer när man minst tror det, jag skojar inte! För sen efteråt, när jag hade fått upplevt det, så kände jag... Varför var jag så hetsig över det? Det var jättemysigt, och man var alldeles "vimsig" efteråt, men det är egentligen inte någonting att vara bekymmrad över! Din kille kommer, jag lovar! Din "strul-oskuld" kommer försvinna! Så tänk inte på det, lev livet istället! Livet är för kort för bekymmer!

/ S & J

Dagarna kommer och går. Humöret kör lite upp och ner. Jag känner att jag börjar klara av att glömma honom. Men det kommer ta ett tag till att komma till "vänner-stadiet" skulle jag tro... Jag saknar honom, men jag mår så mycket bättre. Det jobbiga är att gå omkring, och inte riktigt ska veta hur man ska bete sig. Förut när det var vi två så kunde man knuffa till varandra lite lätt, prata om minnena vi har tillsammans, och allt annat som har med ett förhållande att göra. Hur ska man göra nu? Om jag skulle börja ta upp minnen så skulle det ju inte bli så bra... Om jag skulle börja busa med honom så skulle det heller inte bli så bra... Så nu måste vi hitta ett bra vän-stadium, på nåt sätt... Och det går inte bara att fixa bara så där--- Tiden får visa vart vi hamnar. Bara det inte går för fort.

Förlåt för den dåliga uppdateringen! Vi har ganska mycket att göra så vi hinner inte skriva så ofta :/
Det skulle vara kul om fler av er som följer bloggen kommenterar! Skriv vad som helst :) vi vill hjälpa er :) känns som vi tjatar om det men vi vill veklingen det! :D
/ S&J

Jag är en sådan person som har svårt att lita på folk, det är inte många jag kan berätta allt för.
Som sagt, trust has to be earned.

S & J

Bilden talar. Hur släpper man taget om någon när man fortfarande har hoppet uppe?

Det är lättare sagt än gjort att bara "komma över" honom.
Folk säger att man ska tänka på annat.
- Vilket inte alls funkar så lätt som man önskar.
Folk säger att man borde glömma honom.
- Men bara tanken får mig att vilja gömma mig under sängen.
Folk säger att man förtjänar någon mycket bättre.
- Men tänk om den enda man vill ha är honom.

Men tänk på att ju mer du inte tänker på honom,
Ju mer du försöker glömma honom,
Att du i alla fall försöker blunda när du ser hans namn,
Så kommer det bli bättre.
Om det inte funkar, så får du vänta med tiden. Och då, kommer det bli bra förr eller senare.

Jag kanske har tagit upp det här tidigare, men att vara ledsen över ett ex
är nog bland det jobbigaste som finns.

S & J

Hej på dig! 

Du måste sluta tänka att du är fet! Du skriver att du fortfarande är underviktig, vilket betyder att du är långt ifrån fet! Jag tror vi alla har gått igenom eller går igenom en tid där vi bara ser det negativa med våran kropp. Men vi måste ställa in oss på att vi alla är NORMALA! Så nästa gång du ser dig i spegeln, tänk istället på någonting du tycker är bra på din kropp.
Jag tror absolut inte att du är fet!! Tränar du någonting? Det kan vara bra att kombinera bra portioner och träning. Det är både bra fyskiskt som psykiskt! Det var riktigt skönt att höra att du äter som vanligt igen, så vad du än gör, sluta inte äta som du gjorde för ett år sedan!
Du skrev också att ditt självförtroende är nere på noll. Det går säkert lite upp och ner, och när man mår som sämst ligger självförtroendet där nere. Men om du börjar se dig som en snygg, cool och grym tjej vilket jag tror du är, så kommer ditt självförtroende höjas på en gång! Så börja lugnt, sluta tänk på det negativa! Ingen är perfekt, det vet du. Men du måste få upp din självkänsla! Jag vet att det kan kännas värdelöst att höra någonting som att stå framför spegeln och säga "vad snygga ben jag har!" för det enda man tänker på är det man inte tycker om! Men vet du vad, det hjälper faktiskt!

Jag hoppas vi hjälpte dig lite i alla fall, hör av dig om du har fler frågor. Du är inte ensam! Vi kan ge dig råd, men personen som kan göra någonting åt det är du! Ha en trevlig helg och tack så jättemycket för att du följer våran blogg! Det betyder massor! Lycka till nu! och kom ihåg, Du är fin som du är!

S & J

Just nu så blir jag sjukt dissad av den kompisen jag aldrig trodde skulle göra något sånt. Hon ber andra skicka sms till mig åt henne. Kan du inte skicka sms själv eller!? Jag är ju då en sån person som verkligen inte bryr mig om det. Jag har andra vänner som är äkta! Å jag skiter i om hon inte vill prata med mig. Det är hon som förlorar nåt på det inte jag. Detta har hållit på väldigt länge och jag kan verka omogen som tjafsar tebax men det är så jag är. Men i sånna här läget är jag sjukt glad att jag har min pojkvän och mina riktiga vänner som finns där för mig!<3

Okej hörreni! Som sagt, idén med den här bloggen är att vi ska hjälpa ER. Så kommentera någonting Du behöver hjälp med. Vi kommer godkänna kommentaren innan den publiceras, så om ni inte vill att eran kommentar ska synas så skriv det.

Känner ni någon som skulle tycka om den här bloggen? Länka vidare.

/ S & J

Jag ville bara ta upp ett av ämnena min käre vän tog upp i senaste inlägget. När man ringer sin kille å han spelar. Eller att han spelar överlag! Det är nåt av det värsta jag vet. Jag kan inte prata med han för hans hjärna är helt inne i spelet å han blir en helt annan person! Det är inte kul prata med honom å inte få nåt svar. Vet att jag tagit upp något liknande i något inlägg men jag anser att det här är jobbigt å det förstör.
Men en sak som är värre eller som gör ondare är när han lovar något å sen "ångrar" sig. Han liksom struntar i det å kommer på bortförklaringar. Det gör riktigt ont!
Men som tur är (tillbaka till spel) så säger han att han börjar tröttna på att spela vilket jag har svårt att tro men hoppas på det!! Skulle göra vårt förhållande så mycket bättre!!
S&J!

Har ni tänk på en sak? Vi tjejer har oftast väldigt svårt att förstå oss på killar. Det roliga är ju att killar har lika svårt att förstå sig på oss tjejer. Hur kommer det sig? Liten allmän fråga bara.

Någonting jag inte alls tycker om är när man ringer sin kille, man kanske inte har träffats på ett par dagar, och han sitter och spelar data/tvspel... Min kille var näst intill okontaktbar! Det hände t.o.m. en gång att jag fick ringa upp 10 minuter senare för han ville köra klart... Irriterande? Jo, en aning... Det var visst något online spel som man inte kunde pausa på. Men ja, vad gör man inte för den man håller kär? Men det hände bara en gång som tur var! Bara en punkt jag ville ta upp.

Är det inte underbart att vara kär? Det är nog bland det bästa som finns, oftast! Spänningen, lyckan, och att veta att den varelsen tycker om mig! Pirret i magen! Men sen det värsta med det är såklart saknaden när man inte är med varandra! Det sliter en i tusen bitar i stort sätt. Man tänker på människan konstant.

/ S & J

Jag har tänkt på en sak, någonting som jag tycker är riktigt fel. Det är väldigt vanligt att man sitter och jämför sig med andra. Man tycker antingen att man inte är tillräkligt smal, har för små bröst, för fult hår eller liknande. Sedan finns det ju dom som tycker raka motsatsen. Men sluta upp med allt det där! Du är fin som du är! Jag tycker alla ser normala ut på sitt sätt! Nu i tonåren, så växer man oerhört olika. Och man måste bli större för att allt inom sig ska få plats. Det finns dom som har sjukdomar, som gör att dom antingen kanske är för smala eller för stora för sin egen kropp. Det är någonting dom inte kan råför, om dom inte har satt sig där frivilligt.

En till viktig sak är att när ni ser bilder i tidningar, kändisar från hollywood m.m. Så är dom alltid dataredigerade! Tänk på det! INGEN ÄR PERFEKT! När ni ser t.ex. Britney Spears i en stor modetidning eller kanske i en av hennes videos så är hon alltid redigerad! Hon har dessutom fött två barn! Det är klart att det finns plastikkirurgi som kan ordna till sånt, men allvarligt. Tänk på det nästa gång! För att ni ska må bra, så sluta jämföra och va nöjda med erat utseende! Alla är fina! Det finns ingen normal, för smal, för tjock. Alla är normala!






Här har ni. Innan och efter bildredigering.

/ S & J

Här har ni några bilder som jag hittade häromdagen. I morgon kommer något sorts inlägg om utseenden. Att man ska vara nöjd med sig själv och må bra! Ha' det bra sålänge!

/ S & J

På min förra skola så var det massor av människor som blev vänner med andra för att dom "tjänade" på det. Inte fär att dom ville ha äkt vänskap. Så man bli vän med någon för att utnyttja henne/honom att få något annat sen bara drar den för den fått det den ville ha. Jag har varit med om det och man mår inte bra, man känner sig som skit och intalar sig att det aldrig ska hända igen. men vad händer? Jo, allt händer igen. Det som fick mig att rese mig upp igen var mina ÄKTA vänner. Jag har inte massor av vänner men dom jag har är så underbara. Ställer upp i alla väder! Men självklart vet man ju inte hur personen man lär känna är innan man blir överkörd eller får den som bästa vän. Detta inlägg blev kanske lite rörigt, men jag vet av egen erfarenhet att det är så lätt att bli sviken, utnyttjad och att ta sig från botten uppåt igen är inte det lättaste. Då måste man ha äkta vänner, familj, pojk/flickvän, NÅN som kan hjälpa en. Även om man är en sån person som jag som kan klara "allt" själv. Man kan inte det! Låt folk komma in i era liv å hjälpa er. Annars kanske ni aldrig kommer upp från botten.

Jag vet hur det känns att få hjärtat krossat, och inte ha någon att prata med. Jag har nämligen aldrig varit en som pratar med mina föräldrar om saker och stänger helst in allt inom mig. Men nu i efterhand så hade det varit SÅ skönt att få prata om det mycket tidigare än vad jag gjorde. Ibland gör man dåliga val, och det är i dom stunderna man ser vilka som är de äkta vännerna!
Är det någon som känner igen sig så skriv gärna en kommentar, om du varit med om det och vill ha hjälp eller om du känner någon som är i någon liknande situation!

// S&J

Dryga kommentarer, blickarna, känna sig utanför, kränkt. 

För många år sedan, så var jag utsatt för mobbing av mina egna kompisar som jag hade känt sen dagis. Dom sprang ifrån mig, sa dumma saker, gjorde dumma saker, retades m.m. Jag kom hem från skolan gråtandes. Jag pratade med mina föräldrar som först kontaktade skolan och sedan mobbarnas föräldrar. Först började allt bra, sen frös dom ut mig, sen kunde det bli bra igen, sen frös dom ut mig. Så pågick det i ungefär ett år. Lärarna kallade in oss i ett grupprum så fick vi prata om det, men det hjälpte inte. Tillslut bytte jag skola. Där fick jag jättemånga nya vänner som jag har kvar idag och det var och fortfarande är, skönt att jag slapp den gamla skolan. Dom som mobbade mig har jag ingen direkt kontakt med, vi hälsar knappt på varandra. Och jag kan inte säga att jag har tänkt att bli vänner med dom igen.
 Det här var ju väldigt länge sedan, och jag tror att dom ångrar sig rejält idag. Det var inte okej, och visst, vi var små men det är ingen ursäkt.
 Om du känner dig utanför, mobbad. Så måste du prata med någon. Jag är jättetacksam att mina föräldrar var där för mig, samt lärarna. Men om du verkligen vägrar tala med dina föräldrar om det, så gå till en vän du litar på. Va med henne/honom istället.

S & J

Jadu, hjärtan ställer verkligen till det, eller hur? På både gott och ont. Vi har pratat lite om det här och kommit fram till:
1. Du måste avgöra vad du verkligen tycker om honom, eftersom du säger att känslorna kommer och går.
2. Ett hjärta behöver inte betyda att det är någonting, eller så gör det det! Du säger att det var du som hade gjort slut med honom för ca 3 år sedan. Tror du han är för blyg för att visa någonting pga det? Om ni är bra vänner (vilket ni verkar vara) så kan det tyvärr bara vara ett vänskapshjärta. Han skrev det helt utan anledning och sen inget mer? Han tycker om dig, men sen hur mycket han tycker om dig är nog en fråga bara han har svaret på.
3. Du berättade att det brukar oftast vara du som börjar skriva med honom? Om han fortfarande är intresserad av dig så kommer han börja höra av sig. Så börja inte skriva till honom, låt honom börja. Även hur jobbigt det är att låta bli. En av oss här på bloggen (J) kände samma sak med sin pojkvän ett tag. Så hon slutade börja sms:a och nu börjar han sms:a lika mycket som henne.
4. Att ha hoppet kvar: Vilket jag (S) vet hur det känns. Det bästa vore om du pratade med honom! Hur svårt det kanske än är. Men man vill ju samtidigt inte förstöra vänskapen. Du låter som en modig och härlig tjej, så överanalysera inte utan följ magkänslan. På din beskrivning så låter det inte som han vet om att du är intresserad. Och det känns lite 50/50 om han känner samma sak som du. Vill du att han ska veta att du fortfarande har känslor för honom? Då ska du självklart visa det, prova dig fram. Sms:a något hjärta då och då, skriv någon liten komplimang. Men om du ska säga till honom vad känner, gör det face to face.

Hoppas du fick ett bra svar, som hjälper dig. Du fick en del alternativ och vi hoppas att du förstod vad ville få fram. Annars är det bara att fråga. Vi håller tummarna att det ordnar sig. Vilket vi tror det kommer göra på ett eller annat sätt.

/S & J

Man kan vara hur sur som helst på killen, om det då inte har varit något jätteallvarligt. Säg att, han inte ringde när han LOVADE att göra det. Man går och surar kanske en hel dag. När han senare sms:ar "Jag saknar dig, förlåt att jag inte ringde. Kan jag ringa dig nu?" Det räcker med något lite, han behöver inte säga varför, utan man smälter även fast man inte vill det. Man skulle kunna jämföra det med en regnig och grå dag, tills solen plötsligt skiner upp och skingrar alla moln. När mitt ex gjorde så, så kunde jag bokstavligen sitta vid telefon och vänta tills han hörde av sig. För man ville ju inte börja skriva eller liknande först, eftersom han inte hört av sig som han sa att han skulle. Sen senare när man (äntligen) såg hans namn på mobilen så vill man såklart vara lite sur på honom i alla fall. Men det räcker med att han säger något litet som "jag önskar du kunde vara här med mig nu" så går det inte vara sur på honom över en sådan liten sak egentligen. Det är någon sorts magi många killar har inom sig antar jag.

Fast om han kanske aldrig håller det han lovar, eller gör många dumma och dummare saker så är det såklart inte såhär.

/ S & J

Nu känner vi, eller iallafall jag att vi har tagit upp många av våra egna problem. Men nu tycker jag minsann att ni ska våga skriva! Ni kan ju vara helt anonyma, ovh vi skriver lite råd å tips till er :) Det är lite det som är våran tanke bakom bloggen. Vi vill få folk att känna igen sig i andras problem, och det kan vara exakt vad som helst! Skola, familj, pojk/flickvän, jobb, vänner, ALLT! Vi vill hjälpa till å få det att bli lättare! Så kom igen å skriv till oss!!

Fick en kommentar på inlägget innan om att han kunde laga maten själv, och det är ju just det. Han vill att vi ska göra det "tillsammans" vilket slutar med att jag står där å han kollar teve för han är trött efter match/träning. Klart att han måste växa upp, men jag skulle nog vara likadan om jag bodde hemma fortfarande. Då kan man "utnyttja" sina föräldrar å sånt. Jag som flyttade i ganska ung ålder har ju mognat ganska fort med tanke på allt ansvar jag fick då. Men just mat grejjen kan jag ju ärligt säga att det är inte det största problemet :)

// S&J!

Jag har en kompis, Fanny, som är väldigt intresserad av en kille som hon har känt i ett par år. Dom är väldigt bra kompisar och umgås mycket på fritiden. Men hon får reda på att han gillar någon annan.

Men ändå så verkar det inte bli någonting mellan honom och människan han är intresserad av. Men hon fortsätter låtsas som ingenting har hänt. Men nu är det så att han börjar prata med Fanny på ett helt annat sätt. Han börjar skriva hjärtan och han beter sig annorlunda när dom träffas. Men hon vet inte riktigt vad hon ska tro, för han har gjort det en gång innan nämligen. Och det slutade ju med att hon fick reda på att han gillade en annan. Vad tror ni? Hur skulle ni reagera? Eran bästa killkompis liksom. Kommentera gärna. För förhoppningar som inte är sanna är inget roligt. Det kan göra riktigt ont. Man hoppas ju alltid på det bästa?

/S & J

Fanny är inte kompisens riktiga namn.

Jo i mitt förhållande är det så att han prioriterat lite...annorlunda eller vad man nu ska säga. För det första så går hans träningar å matcher före allt!! Även om man hade bestämt ngt så skiter han i det om han sedan ser att han har träning, vilket gör så att jag får riktigt ont! Å såklart så märker han det inte förns jag säger att jag inte mådde så bra av det -.- Är det typiskt killar? Eller har jag bara fått för mig dig??
För det andra, är han hungrig så kan man inte göra något annat alls för han ska ha mat å det är snabbt. Och vem måste göra maten? JO! Hans flickvän. Om hon inte vill äta köttbullar å makaroner/ Billys pizza eller annan mikrovågsmat varje gång, vilket hon INTE vill. Sen en sak som jag stör mig på sjukt mycket!!! Det ät när jag å han kollat på tv eller när han spelar på teven eller telen så går det inte att få kontakt med honom. Det är seriöst omöjligt!! Jag blev riktigt sur igår å idag. Känns som man pratar med en vägg liksom å hur kul är det!? Man har börjat tröttna lite på att bli "ignorerad" så jag tog tag i det idag å sa åt honom å han kom fram till en dum lösning som inte kommer funka men vad gör man inte för kärleken.

En grej till!! Nu känner jag att jag lite hoppat på alla killar men så är det inte! Men vad är det med dom och deras "bästa" kompis!? Seriöst! Min kille skriver massa hjärtan till han, bror m.m. På nyår fick han sms av hand kompis där det stod: gott nytt åt bror, älskar dig.
Klart det är bra att dom har kompisar men jag menar... Jag har problemet att han blir som en 9 åring när han är med honom vilket gör att jag inte gillar hans kompis. Å det är ju väldigt fel! Med tanke på att kompisen som individ är super snäll! Bara det att dom två tsm..funkar helt enkelt inte! Inte för mig iaf ;)
Ps. Kärleken är blind! Å hör av er om ni har liknande problem. Skulle vara kul å höra!
// S & J

Nu när det är jullov så tycker jag att alla ni därute släpper allt jobbigt och bara tar det lugnt! Glöm plugget för ett tag, umgås med människorna som gör er glada, tänk positiva tankar!

Om jag hade läst det här för en månad sen, så hade jag tänkt "whatever". Min höst var lång, och det hände en hel del stora saker som gjorde så att jag fick vara hemma från skolan några dagar pga stress och förkylningar. Nu vet jag att jullovet snart är slut, och du snart måste ta tag i plugget igen. Men tänk på det till nästa lov, att du behöver dagar bara för dig själv eller med en vän eller så. Lev livet till fullo. Och då menar jag inte att ni ska gå och dricka er fulla och vara ute till morgonkvisten. Det funkar verkligen inte i längden.

Ha kul, på ett bra sätt! 

S&J

Han gjorde slut med dig. Borde du då ha kvar honom på Facebook?

För att kunna komma över honom, så borde man kanske i alla fall blocka personen? Jag förstår att dom som har blivit riktigt sårade och haft pojkvänner som gjort många dumma saker blir borttagna direkt. Men dom killar som inte har gjort några illa saker då? Om man fortfarande har hoppet kvar att det kommer bli något igen?

 Som ni kanske redan fattat så hade jag ett väldigt underligt förhållande med min förra kille. Då vi var riktigt tillsammans så träffade vi aldrig varandra pga utlandsresor. Men efter att han hade gjort slut så fortsatte han skriva till mig lite då och då på facebook. Jag var lite smått irriterad, eller rättare sagt väldigt irriterad eftersom jag fattade inte poängen med det hela när det bara hade gått någon vecka. Men månaden senare så började vi om på nytt igen, så efteråt var dom där meddelandena suveräna! Det gick en månad, en månad till, och det slutade med att det inte kunde bli något. Så nu sitter jag här, ännu en månad senare och funderar på - för eget bästa - om jag borde blocka honom från facebook... Det kommer perioder då jag saknar honom mer än allt, och perioder då jag inte tänker på honom alls. Men ju oftare jag ser honom, ju svårare blir det ju såklart. Han är en toppenkille, och jag skulle aldrig kunna göra något dumt emot honom. Men kontakten jag har med honom nu, är absolut inte densamma som kontakten jag hade med honom första gången vi gjorde slut.

Så ni där ute, som har svårt att komma över era förra pojkvänner. Det kanske är det bästa att blocka personen ett tag, och sen låsa upp blockningen senare när du är redo för det. Men säg till honom det först. För jag är i alla fall en som fortfarande vill vara vän med personen man har varit tillsammans med. Men kanske inte på en gång såklart. Fundera på det ni som har det tufft med gamla ex.

/ S & J

Så ska du göra någonting som gör DIG glad. Prata gärna med någon som står dig nära, som du litar på. Lyssna på bra musik (och då inte någon jättedeppig melodi som gör dig ännu deppigare). Tänk på alla saker du är nöjd med! Det kommer perioder som är svårare än andra, that's just life guys. Jag mår som sämst när det är för mycket i skolan samtidigt som jag är skadad så jag inte kan träna i den mängden jag skulle vilja. Fast nu i höstas har det varit rätt fram och tillbaka med mitt ex - han som gjorde slut med mig i somras - vilket har gjort saker och ting både bättre, men oxå så mycket sämre. Vi gjorde förresten slut på riktigt för en månad sen drygt.

Det kommer dagar då man vaknar upp och känner en härlig glädje inom sig, att alla bekymmer inte spelar någon större roll idag. Men det finns ju då såklart dagar då man vaknar upp och allt man ser framför sig är skola, plugg, träning, och människan man precis brytit med. Dom dagarna är jag rädd för. Jag brukar sätta mig och spela lite piano, sjunga lugnt för mig själv, prata med mina vänner. Ibland måste jag t.o.m. prata med mina föräldrar, när dom märker att någonting är fel, och det finns faktiskt inga bättre rådgivare än dom som känner dig som bäst! Tänk på det.

 / S & J

Vill bara önska alla ett gott nytt år och en god fortsättning!
S & J