thestoryaboutyou

Dagarna kommer och går. Humöret kör lite upp och ner. Jag känner att jag börjar klara av att glömma honom. Men det kommer ta ett tag till att komma till "vänner-stadiet" skulle jag tro... Jag saknar honom, men jag mår så mycket bättre. Det jobbiga är att gå omkring, och inte riktigt ska veta hur man ska bete sig. Förut när det var vi två så kunde man knuffa till varandra lite lätt, prata om minnena vi har tillsammans, och allt annat som har med ett förhållande att göra. Hur ska man göra nu? Om jag skulle börja ta upp minnen så skulle det ju inte bli så bra... Om jag skulle börja busa med honom så skulle det heller inte bli så bra... Så nu måste vi hitta ett bra vän-stadium, på nåt sätt... Och det går inte bara att fixa bara så där--- Tiden får visa vart vi hamnar. Bara det inte går för fort.