Att glömma
Att komma över varandra. Det svåraste är inte själva "hejdå", det svåraste är inte att komma över, utan det som gör allting mycket svårare är att komma ihåg allting! Första "träffen", första kramen/pussen osv... När min kille gjorde slut med mig i slutet av sommaren i år så satt jag och grät hela dagen. Det är vanligt. Men jag hade inte träffat honom på 1 och en halv månad pga hans resa utomlands! Så givetvis var det lättare då. Jag hade dessutom planerat att göra slut själv, fast jag ville göra det face-to-face. Men han gjorde det direkt på facebook... Så jag trodde inte det skulle ta så hårt på mig. Men halvtimmen senare så kunde jag inte sluta gråta. Dagen efter gick bättre... Men det var ändå tufft. Alla tankarna jag hade. Det dök ständigt upp bilder från när han var hemma hos mig första gången, första kyssen, allt sånt som fick mig att sjunka längre och längre ner på golvet. Det är minnena som kan både vara underbara, men också hemska. Det är dom som gör att det är svårare att gå vidare. Det är dom som gör att man håller kvar vid människan. Känslan att veta att man inte står personen lika nära längre, det gör ont.
Tänk på andra saker, även fast det är svårt. Träffa dina vänner! Det är heller inte så kul att alltid höra "det kommer bli bra", "du klarar det här", men det är så du kommer klara det! Det är ett bra sätt att bearbeta. Det kommer bli bra.
